Jag har haft 4 veckors semster nu och jag tror jag snart hänger upp ett snöre i trädet på baksidan och... Ja vad ska man göra??

Jag tyckte jag var SÅ smart när jag lade in om semester och tog veckor som gjorde att jag slapp att jobba helg det första man gjorde efter semestern, och att jag inte börja jobba förräns på onsdag var ju guld värt...NOT!!! Efter att en vecka hade gått så höll jag på att explodera, jag var som Lucifer  . Självklart är det härligt att barnen har kompisar att leka med men att det ska fungera som en jävla fritidsgård här hemma, det var inget som jag godkände... Och att säga STOPP det är som att försöka dressera en haj. Helt omöjligt..  Det värsta är väl ändå när faktiskt mina egna barn lyssnar men alla andra ungar som är här INTE lyssnar. Vart tog respekten vägen för vuxna?? Hände det något på BB de senaste 15 åren som man inte vet om?? Jag försöker att uppfostra mina barn att detta huset är deras, hos andra har dom inget att säga till om. Jag hoppas verkligen att dom lever efter det också. Jag vet inte, kanske är det jag som överreagerar. Men så ofta som jag har känt ångesten komma krypande, likt ett osynligt spöke, denna sommar har jag inte kännt sen förra...semestern!! jag är ingen semestermänniska, så enkelt är det! Jag behöver mina rutiner och "regler" som jag har under resten av året när jag inte har dessa helvetesveckor. Jag har tom fått åka hemifrån för att jag har kännt att mina känslor håller på att spåra ur. Och det kan jag säga er: det är inget vackert!! Nu är huset faktiskt tomt men jag vågar inte ta mig till övervåningen. Att mötas av kaoset efter 5 ungar är något som kan få mig till att flippa ur. Ska ta och återhämta mig först innan jag återigen kan vara den snälla mamman som älskar alla andras barn.